Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXIII. (Forts.) - Kap. XXXIV. Baronens fintlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMASKERAD
Roman af HEADON HILL.
Bemyndigad öf v ersättning för varia.
(Forts, från N:o 10.)
Han stack in den andra nyckeln i
låset och öppnade dörren.
— In med dig! var allt hvad han
vågade sig på att säga.
Charlie trädde in, och dörren slogs
igen efter henne och låstes. Hon
lyckades klifva upp för stegen med
brickan och sprang, sedan hon ställt den
ifrån sig, fram till sitt titthål. Jasper
Lomax hade nästan hunnit fram till
stugan; han gick med långsamma steg
och nedböjdt hufvud och alla tecken
till ledsnad. Först sedan han
försvunnit genom bakdörren, vände Charlie
sig om till Winnie med en half suck
och en half snyftning af lättnad.
— Det var alltsammans uppgjordt på
förhand, miss — han låtsades tappa
nyckeln! ropade hon. Jag kunde inte
låta bli att taga den, men jag vågade
ej göra någonting mer, då det kom
till kritan.
Och nu berättade hon för den ifrigt
lyssnande Winnie historien om nyckeln,
om tillvaron af en andra nyckel och
om Lomax’ skenbara missräkning öfver
att finna henne tålmodigt väntande vid
dörren till ladan.
— Han stannade borta så länge för
att hämta den andra nyckeln, nästan
en hel kvart, sade Charlie menande.
— Ni tror alltså att han ville lämna
er tid att uträtta något med den ni
fått tag i?
— Antingen springa bort och
begagna den senare eller ropa ner er
och släppa ut er, gissade Charlie.
Men för Winnie föreföll fiendens
nederlag icke afgörande. Det fanns
ju den den möjligheten att hela
episoden med den tappade nyckeln en-
dast utspelats i afsikt att hos dem väcka
den åsikten att ett försök att lura dem
ägt rum och misslyckats, på det att
de måtte blifva mera oförsiktiga, när
de senare på dagen använde nyckeln.
Om en sak voro de likväl ense, att
Lomax icke i verkligheten trodde sig
hafva tappat nyckeln utan mycket väl
visste att Charlie gömt den under hans
besök i diskrummet.
— Ni gjorde då väl i att ej låta
fresta er till någon öfverilad handling,
lydde Winnies utslag. Men huru vi
skola tillbringa ännu en natt här med
nyckeln i vår ägo utan att begagna oss
af den, det är mer än jag begriper.
— Kanske pappa kommer, innan det
blir natt, svarade Charlie fundersamt.
Han skulle snart hitta på en utväg.
KAP. XXXIV.
Baronens fintlighet.
Två timmar senare vandrade baron
de Guérin af och an på terassen till
Longclerc Castle. Hans blick flög ofta
i riktning mot den gångstig, som
genom parken ledde till slottet från
skogen, i stället för att vända sig mot
körvägen, som från port vaktsstugan ledde
till stora ingången. Hans hållning röjde
fastmer säker förväntan än otålighet, trots
en viss ifver i blicken och gången.
Mademoiselle Coralie, en härlig
företeelse i sin parisiska toalett, trädde
fram från ett af de långa fönstren i
blåa salongen och gick hastigt bort till
honom.
Furien, som försökt döda honom
endast några kvällar förut, var nu idel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
