- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
633

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXV. Kaplanens nyheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den blir inte mera otreflig än den,

som jag ljuter nu.

Därmed ringde han af, och sedan
han nedklottrat en beskyllning mot

baronen på baksidan af Alice Redferns
fotografi, utförde han sin hotelse att
stoppa in den under järndörren. Men
i detta ögonblick sveko honom
krafterna. Den kväfvande gasen hade
utfört sitt arbete mer än väl, och i en
sista våldsam ansträngning för att slå
sönder lampan med en stol, raglade

han baklänges efter ett misslyckadt slag
och föll framstupa på golfvet.

Då han åter kvicknade till, ty Stewart
Rattray var icke dömd att dö i n:o 37
Wites Lane, sade honom hans näsa
mycket säkrare än hans ögon, hvar
han befann sig. Den elaka lukt, som
angrep hans näsborrar, kände han så
väl igen, men han hade aldrig förr
tittat upp i det låga taket i det lilla
mörka gårdsrummet, hvarest han nu
låg på en smal järnsäng. Lukten af
stekt fisk lämnade intet tvifvel om att
han nu befann sig i Isak Levys bostad.

Han försökte resa sig, men föll
hjälplös tillbaka. Verkningen af gasen, som
han inandats, kunde icke afskuddas så
lätt, och han lade sig ned för att lösa
den frågan, hvarför den elaka gubben,
som fått sig ålagdt att kväfva honom,
nu tagit honom under sitt skydd. Det
var ännu icke full dager,- så att hans
äfventyr i n:o 37 måste hafva händt
helt nyligen, och Isak Levys ånger
måste hafva varit lika snabb som den
var oförklarlig.

Förklaringen var emellertid nära och
kom från Isak Levy själf, som i
detsamma stack in sin skurkfysionomi
genom dörren, som ledde till boden.
Då han såg att Rattray låg med
vidöppna ögon, kom han närmare,
hållande Alice Redferns fotografi i sin
magra, smutsiga hand, och Rattray såg
till sin förvåning att han höll kortet
med bilden mot sig utan att röja något
intresse för det, som skrifvits på
baksidan.

— Är syster Redfern en vän till er?
frågade juden, i det han under sina
buskiga ögonbryn kastade en hvass blick
på den utsträcka gestalten på sängen.

— En mycket god vän — en person,
som jag, om jag får lefva, hoppas skall
blifva mer än en vän för mig, svarade
Rattray med svag röst. Jag önskar af
hjärtat att hon vore här för att befria
min strupe och mitt bröst från er
mördande gas.

— Om hon är er vän, gläder det
mig att jag räddade er, sade Levy
högtidligt. Mitt lif är icke så lyckligt att
jag ju ej kan försaka det. Ja, det är
hvad det betyder. Baronen förlåter
mig aldrig denna natts arbete. Men
jag skall hafva betalt min skuld till
denna barmhärtighetens ängel, som
kunde vara vänlig mot en ful gammal
usling som jag under hans lidanden.

— Berätta hur det var, sade Rattray
lungt. Han insåg att han utan någon
sin egen förtjänst ryckts bort från
graf-vens rand, men det var icke någon
orsak för honom att ej begagna sig af
slumpens starka arm, som tjänat honom som
en allierad mot hans fiender. Han
kände att hans hjärna var starkare än
hans kropp. Han skulle likväl kunna
tillbringa någon stund af sin tvungna
sysslolöshet med att taga reda på hvad
det var, som haft en för honom så
gynnsam verkan.

Isak Levys historia var kort och gick
rakt på sak. För fem år sedan hade
han råkat ut för en olyckshändelse,
som beröfvat honom hans ben och
hade blifvit förd till Middlesex
Hospitalet, hvarest Alice Redfern skött honom
med ett ömt medlidande, som berört
en motsvarig sträng i hans gamla
förtorkade hjärta. Han gick helt lätt
öf-ver olycksfallets detaljer, men Rattray
gissade att han störtat ut genom ett
fönster, medan han höll på att göra
inbrott, och att han utstått sitt straff
sedan han blifvit botad.

Då Levy genom telefonen hörde
Rattrays hotelse att tända eld på huset,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free