- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
644

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXVIII. Djäfvulen skrattar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

John Hext af full hals skickat utefter
vägen, hade kommit som ett
obehagligt uppvaknande. Fastän hans
förföljare ett ögonblick senare råkade ut
för samma missöde som han själf,
betydde denna förföljelse att hela hans
gigantiska plan gått sönder på någon
punkt, som han aldrig drömt om. Den
betydde att han ej skulle kunna vända
åter till Longclerc Castle för att, som
han ämnat, sätta kronan på verket —
fullbordandet af Lomax’ falsarier och
dessas utlämnande till mademoiselle
Coralie för att utprånglas på Europas
börser. Den betydde att han var en
jagad flykting, på hvilkens hufvud man
satt ett pris, och att han skulle
nödgas inskränka och revidera sitt
program betydligt.

Nå väl, det var ändå mycket långt
ifrån att han misslyckats, sade han till
sig själf, då han åter satte automobilen
i gång och, i det han såg sig tillbaka,
blef vittne till sina förföljares olycka.
Han hade blott några få mil kvar till
ångbåten. I stället för att endast
af-lämna sina fångar till kaptenen, måste
han åtfölja dem till den tillflykt på
andra sidan om oceanen, där han
lof-vat sig själf att njuta frukterna af sitt
stora engelska företag. Han bar
alltid för säkerhetens skull de af Lomax
fullbordade papperen på sig och hade
för tillfället sådana falska papper till
det nominella värdet af fem millioner
pund sterling i sin ficka. När han
nådde sin tillflykt, skulle han nödgas
skaffa sig någon annan agent i
Cora-lies ställe för att prångla ut dem —
det var alltihop.

Det kostade honom icke en suck att
han skulle nödgas lämna sina allierade,
inklusive den vackra Coralie, i sticket
på Longclerc Castle. Det roade
honom fastmer att han erhållit deras hjälp
utan att behöfva dela bytet med dem,
och om de, hvilket ju var mycket
möjligt, fölle i lagens händer — nå väl,
de tillhörde Europas värsta afskum af
brottslingar och skulle säkert hafva

slutat så förr eller senare. Han kunde
i alla fall berömma sig af att han
räddat Lomax undan galgen, genom att
skaffa reda på den anklagande
knappen, fastän han visserligen, som han
helt cyniskt resonnerade, gjort sig det
besväret endast för att den utmärkte
gravören måtte kunna sluta sitt arbete
i fred.

Det värsta med alltihop var att han
skulle nödgas till utlandet medföra sin
chaaffeur Gaston, jämte de två
skurkar, som höllo vakt öfver de bak i
vagnen hopkrupna flickorna. John
Hexts rop lämnade honom intet
tvif-vel att ju automobilen bakom dem
verkligen förföljde dem, och hans
underlydande skulle ställa till bråk, om
de skulle finna att han lämnade dem
kvar ansikte mot ansikte med en
ögonblicklig häktning. Det fanns alltså
intet annat råd än att låta dem följa
med på resan och göra sig af med
dem längre fram.

— Sakta farten, Gaston, och vik af
in på nästa korsväg till vänster, ropade
han i örat på den med mask och
glasögon utstyrda gestalten vid sin sida,
då de närmade sig det ställe, hvarest
Rattray några ögonblick senare hejdade
sin häst.

Mannen, som styrde automobilen,
lydde, och den gled från landsvägen
in på bivägen, där det genast visade
sig att man måste köra mycket
långsamt. Där fanns knappast rum för
den väldiga, bredspåriga vagnen
mellan de oregelbundna, med häckar
beväxta val lar ne, och vägen hade
nyligen blifvit belagd med makadam,
öfver hvilken ingen ångvält ännu gått
fram. Att åka fort skulle varit
liktydigt med att riskera en ny kullerbytta
i det kritiska ögonblicket.

— Sak samma, sade de Guérin på
franska, nu äro vi snart vid resans mål,
Gaston.

— Snart vid resans mål, upprepade
chauffeuren i en ton, som kom
baronen att snegla åt den talande. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free