- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
646

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXVIII. Djäfvulen skrattar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och satt i en hvilstol bredvid Winnie.
Äfven Stewart Rattray var där, utrustad
med en af sina starkaste cigarrer och
pratade med Alice Redfern, numera
hans trolofvade brud och ej mer klädd
i sjuksköterskedräkt. Och äfven hans
högvördighet Joseph Mandible, tjock
och präktig, hade kommit ut på en
vecka från sin besvärliga syssla vid
the Scrubs, och var inbegripen i ett
allvarligt samtal med squire Bassett.

Och jungfrun med det plastiska
leendet, som just nu kom ut med en
väl försedd tébricka, var Charlie Hext,
som Winnie tagit i sin tjänst, ej blott
medan hon ännu dvaldes under sin
fars tak, nej, hon skulle äfven följa
med till prästgården, när
bröllopskloc-korna i Maplehurts kyrktorn om en
månad skulle hafva ringt för Winnie.

De enda personer af betydelse, som
voro frånvarande, voro Roddy och John
Hext; den förre hade gifvit sig i väg
på en studieresa med en informator,
och fången hade återvändt till
fängelset för att aftjäna de resterande
månaderna af ett mycket redueeradt straff.
Af hänsyn till att han varit behjälplig
vid Lomax’ häktning, skulle John Hext
försättas på fri fot efter tolf månader,
räknadt från den dag då han blef dömd
och skulle därpå anställas som
trädgårdsmästare i prästgården, sedan hans
försupna hustrus död möjliggjort en
sådan ordning.

Sedan den stackars karlen nu för
alltid uppgifvit sina formar och
deg-lar, skall han i stället komma i
tillfälle att här på landsbygden nyttja sitt
snille till att förvandla hvita
krysantemum till gula, sade Landon, då
Char-lies uppträdande med brickan ledde de
närvarandes tankar på den lilla
sorgliga historien, som på ett så
egendomligt sätt blifvit förknippad med deras
egen.

— Men hur skall det gå med Roddy?
frågade Winnie med låg röst.

— Det var endast en barnslig
kurtis, som kväfdes i lindan, svarade Lan-

don bestämdt. Roddy har sundt
förnuft tillräckligt och hade redan börjat
slå för den yngsta miss Bateman. Och
hvad Charlie beträffar, såg jag henne
i går afton i ett mycket ifrigt samtal
med den där treflige unge Ooodger,
jag tror därför att du inte alls
behöf-ver oroa dig.

Och det fanns verkligen ingen
orsak till oro denna härliga sommardag,
då rosengården stod i sin fulla prakt.
Den grymma härfva, i hvilken de
närvarande varit intrasslade, hade blifvit
utredd och de fördärfliga spår, som
baron de Guérin snarlik en giftig orm
lämnat efter sig i den fredliga byn,
utplånades hastigt. Nästan alla de
personer, som arbetat under hans
kommando, sutto inom lås och bom,
under det att den dystre Lomax väntade
på sin dom för mord.

Med de bevis, som Stewart Rattray
samlat med fara för sitt Iif, var det en
lätt sak att förklara brottet i sakristian,
och Charlie Hexts vittnesmål i fråga
om hennes oskyldiga del däri, ställde
Lomax’ skuld utom allt tvifveh Mr
Mandibles död var en följd af att han
känt igen Lomax’ porträtt i broderns
förbrytarealbum.

Den falske skogvaktaren hade med
sin principals vetskap begifvit sig till
sakristian och hade på en signal från
Charlie gömt sig i skåpet. Sedan
Landon Tressingham gått ut i korsgången,
hade Lomax smugit sig ut och stuckit
kyrkoherden i ryggen, samt hade
därpå flytt genom dörren till
kyrkogården, som baronen sedermera reglat
för att kasta misstanken på adjunkten.

I det Lomax skyndade öfver
kyrkogården, märkte han att han tappat en
af sina västknappar, men vågade ej
stanna och leta efter den. Ej heller
baronen lyckades hitta den senare på
dagen, och dess upptäckande af
Rattray hade lämnat denne ihärdige
detektiv nyckeln till gåtan.

Men det intressantaste äfventyret i
agatknappens bana var det sista. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free