Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - Friherrinnan Adelina Patti-Cederström. Några anteckningar från primadonnans publika och privata lif. För Varias julnummer af Louis Zettersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här är någon, som är angelägen
att få göra eder bekantskap», utropar
madame Rossini, och till Adelina
Pat-tis öfverraskning igenkänner hon i den
unga damen Kristina Nilsson, hvilken
hon hälsade vänligt välkommen. När
sångfågeln från Norden stod öga mot
öga med den berömda primadonnan,
syntes hon först blyg, men Pattis enkla
och hjärtliga sätt öfvervann snart
Kristina Nilssons blyghet och. inom kort
relaterade den senare några episoder
från sin barndom, som det torde
intressera läsaren att höra, så som de
berättades för nära 45 år sedan af
sedermera grefvinnan Casa de Miranda
själf:
»Mina föräldrar», började hon, »voro
enkla svenska bondefolk, som med
knapp nöd kunde skaffa dagligt bröd
åt sig själfva och sina barn. Vi barn
hade svåra tider att utstå i vår
barndom och voro nödsakade att använda
våra små musikaliska talanger till att
väcka folks välvilja och på så sätt
hjälpa våra föräldrar med en liten slant.
Jag hade lärt mig några låtar å en
fiol och en af mina bröder var äfven
en gatumusikant. Vi vandrade genom
vår födelsestads gator och lyckades
genom våra prestationer skaffa hem
mången slant till våra föräldrar. När
vår mor såg någon främling komma
gatan fram i närheten af vår bostad,
sände hon ut oss på gatan för att
spela, till dess personen gaf oss en
slant för att bli kvitt oss. Jag har
min goda lycka att tacka för att jag
några år därefter kom tillsammans med
en del välvilliga personer, hvilka, när
de hörde mig sjunga, åtogo sig att
låta utbilda min röst. De förde mig
till Paris och satte mig i en af de
bästa skolorna där, hvarest jag sjöng
för professor Wartel. Nu är jag så
glad och lycklig, ty nu kan jag redan
förtjäna 3,000 francs i månaden och
sålunda på sätt och vis återgälda mina
välgörare.»
Efter detta möte uppstod mellan de
båda framstående konstnärinnorna ett
starkt vänskapsband, som varade för
en lång tid. Aldrig var »den svenska
näktergalen» gladare och lyckligare än
i Adelina Pattis hem. Denna vänskap
fortfor alljämt i London, där de båda
sångerskorna vid flere tillfällen
uppträdde samtidigt, en gång vid en af
dåvarande prinsen af Wales anordnad
kunglig konsert.
Hittills är det nästan uteslutande
Adelina Pattis publika lif, som här
behandlats. Några små drag ur
hennes privata lif, upptecknade af fröken
Louise Lauw under de fjorton år denna
tyska dam utgjorde sångerskans
dagliga sällskap och förtrogna väninna,
skola helt säkert äfven vara af intresse.
Under Pattis första triumfer voro
hennes beundrare många och med ett
småleende kunde Adelina hafva lagt
en hertig eller prins vid sina fotter.
Men hennes hjärta syntes ej rymma
några kärlekssjuka känslor. Hon gick
helt oe\\ hållet upp i sin konst.
Förutom denna fanns intet af intresse i
lifvet för konstnärinnan. Först sedan
flere år förflutit under ifriga studier
i hemmet i Clapham Park omväxlande
med uppträdanden i England och å
kontinenten, syntes ett annat
förhållande hafva inträffat, och den första
pilen från Amors koger letade sin väg
till Adelinas hjärta. Det säges om en
person, som alltid åtnjutit en god
hälsa, att när denne blir sjuk, så blir
han det allvarligt. Så blef ock
förhållandet i detta fall.
En ung köpman från Milano
introducerades i familjen och följden blef å
ömse håll »love at first sight». Men
pappa Patti gaf endast sitt samtycke
till giftermål på det villkor, att detta
skulle stå först om några år. Detta
smakade ej de förälskade så
synnerligen väl, men signor Pattis ord stodo
ej till att rubba, och två kvällar i
veckan blef allt, hvad som tilläts af
kår-lekssmek. Den varmblodige
italienaren kunde emellertid ej styra sina svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
