Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - En färd på lif och död. Af Jean Jaubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Då ni besökte centralstationen i
Pardstown, var det ni, som
uppmuntrade miss Holton till att gå bakom
högtryckstaflan. Ni försökte redan då
att befria er från henne genom en
olyckshändelse. Jag tog er för en
drummel, men ni var en bandit!»
I detsamma hordes en knall.
Alldeles ursinnig öfver att se sig
demaskerad hade Jasper dragit fram en
revolver och skjutit på ingenjören. Men
Raymonds mekanici hade gifvit skottet
en annan riktning. Chevenay blödde
likväl ur ett lätt sår.
Det var tillräckligt. Hopen kastade
sig öfver Jasper, som greps och
fördes bort.
»Han skall lynchas! Vi skola
tillläm-pa lynchlagen!» tjöt man från alla håll.
Polis skyndade till och tog hand
om fången.
»Min dotter, min dotter är
förlorad!» stönade mr Holton plötsligt. »Vi
måste telegrafera dit!»
Han störtade till det provisoriska
postkontoret och begärde ett telegram
enskildt till Pardstown. Raymond hade
blifvit flyktigt förbunden och slöt sig
nu till honom där.
»Det är tillräckligt att lägga ett svart
skynke öfver preparathyllan, då skall
olyckan kunna undvikas», sade Raymond.
Under tiden ringde telegrafisten som
en rasande, uppmuntrad af
miljardörens ifver. Några minuter förflöto.
»Pradstown ?» sade telegrafisten
plötsligt, »när öppnas telegrafstationen där?»
Han bläddrade i en katalog och läste.
»Där finns ingen nattjänst, och
dagtjänsten börjar först vid sextiden.»
»Och solen stiger upp 5,u>», ropade
mr Holton. »Vi äro förlorade! Men
det är omöjligt*. . . något måste göras!
Järnvägen ... ett extratåg... en
automobil! Låtom oss skynda!»
»Klockan är 47 minuter öfver 2»,
sade en järnvägstjänsteman, »vi ha icke
något lokomotiv på stationen, och
intet tåg kan hinna till Pardstown
före 5,i-j.»
»Och stationen i Pardstown», tillade
Raymond, »ligger långt från ert hus...
men kanske med automobil.»
»Riktigt, med automobil! De
täf-lande maskinerna kunna hinna fram.»
»Till Pardstovn?» sade någon,
»klockan är nu 2,47, 300 km. på två och
en kvarts timme... det är omöjligt!»
»Det är visserligen kort tid», sade
Raymond, men det kan göras.»
De hade kommit till det ofantliga
fältets centrum. Holton steg upp på.
en book-makers estrad och slog ut
med handen. Underrättad af vittnena
till häktningen kände hela hopen redan
till dramat. Tystnad uppstod liksom
genom en förtrollning.
»Tio miljoner dollars», ropade
miljardören, »till den, som räddar mitt
barn! Han måste vara i Pardstown,
innan solen går upp, alltså innan 5,12.»
Höga rop hördes efter detta
till-kännagifvande.
»Tio miljoner... tio miljoner
dollars!...» Hopen rörde sig af och an.
Chaufförerna skyndade till sina vagnar,
andra förfrågade sig alldeles
förbryllade om vägen, afståndet och
riktningen.
Midt upp i det allmänna sorlet
hördes ett buller, som öfverröstade hopens
mumlande. Det var en stor
automobil, som startade. Man följde med
blicken skenet från vagnslyktorna
utmed den utstakade banan och såg
därpå automobilen vika afj åt vänster, mot
väster och taga vägen åt bergen.
Äfven andra gåfvo sig nu iväg och
följde efter. Och genast uppstod ett
dån, ett oupphörligt mullrande af alla
dessa väldiga motorer, af alla dessa
vagnar, som gåfvo sig i väg med full
fart utan order, utan bestämda
mellanrum, alla dragna af guldets osynliga
makt, alla kastade ut på en obekant
väg i följd af James Holtons magiska
löfte.
Genast ägde några
sammanstötningar och några hopkörningar rum, och
några vagnar gjordes odugliga. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
