Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - En färd på lif och död. Af Jean Jaubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på organiserade vagnsraden sig och
klättrade uppför berget. Med hundra
kilometers fart i timmen försvann de
tåflande vagnarnas fantastiska tåg i
mörkret. James Holton ämnade själf
ge sig i väg, men visste ej hvilken
vagn han borde välja. Då ropade
Raymond till honom:
»Följ med mig, jag skall hinna
fram!»
»Men er vagn går inte fort, ni har
själf sagt det.»
»Jag skall hinna fram, lita på det!»
påstod han.
Undergifvet installerade James Holton
sig bredvid Raymond, som grep tag i
ratten, stödde den mot de två
pedalerna och gaf vagnen fart.
Omkring dem och bakom dem
mullrade hopen som dårar. Nya vad
in-gingos, och kolpotörernas här ropade:
»Köp dramen i Pardstown...»
»Mördarens bekännelse!... Köp de
senaste detaljerna...!»
Raymonds vagn var redan långt
inne mellan bergen. Den steniga
vägen steg uppåt, krokig och full af
gropar; det bländande skenet från en
elektrisk strålkastare, som var placerad
fram på vagnen, upplyste de minsta
enskildheter på vägen. Bakom och på
sidorna var natten mörk och förrädisk.
Tyst och mjukt steg vagnen uppåt.
Åtskilliga apparater i fören gjorde det
möjligt att kontrollera hastigheten. En
klocka, som justerats under gårdagen,
angaf tiden till 2,58.
»Om ni hinner fram, Chavenay,
har ni sannerligen förtjänt belöningen,
ty det var ni, som demaskerade Jasper.
Den uslingen... Men hvarför åka vi
så långsamt? Se där rusar en annan
vagn förbi oss med stor hastighet.»
Raymond kastade en blick på
hastig-hetsmätaren.
»Ja», sade han utan att vända på
hufvudet, »vi göra endast 60 km. i
timmen. Det beror på att vi äro för
långt borta från verkstaden och
luftvågorna förlora sin kraft genom
af-ståndet. Men för hvarje hvarf af
hjulet komma vi närmare, och hastigheten
kommer att ständigt ökas.
Några minuters paus uppstod.
»Håll er framför allt fast», sade
ingenjören. »Vi ha ej tid att sakta
farten i krökningarna och komma att
bli duktigt skakade. Jag ber er då
och då läsa upp hastigheten, tiden och
afståndet, som vi tillryggalagt; taflorna
sitta framför oss och upplysas af den
där lilla lampan.»
James Holton lutade sig fram och
läste:
»61 kilomer i timmen... 3
kilometer... 3,i.»
»Det är bra, hastigheten börjar ökas.
Gif akt!» En krökning visade sig, ett
ryck i ratten åt höger, ett åt vänster
och vagnen hade vikit om hörnet i ett
tag. Varnad på förhand hakade sig
miljardören fast, emedan han insåg
nödvändigheten af denna
försiktighetsåtgärd.
»Vi ha ett för allt tre hundra
kilometer att göra», sade Raymond, »och
vi ha nu gjort, säger ni?»
»Fyra!»
»Fyra, alltså återstår 296, att
till-ryggalägga på 2 timmar och 10
minuter. Det är förstås svårt.»
En ny paus uppstod. 1 lyktornas
starka sken tycktes vägen vidga sig för
att därpå försvinna i det outgrundliga
mörkret. Lutande sig framåt
koncentrerade Raymond hela sin
uppmärksamhet i blicken.
Och ofrivilligt framställde sig en
kär gestalt för hans inbillning. Det
var Mabel i hennes jungfrubur, lugnt
sofvande, utan att ana den förfärliga
fara som hotade henne, okunnig om
det öde, som närmade sig på den
mörka vägen. Men om han icke
hunne dit? Men om ingen hunne
dit?... Om vagnen och vagnstyraren
krossades genom något missöde, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
