Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - Strid och frid. Av Jevgenij Tschirikoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall säga åt dem.»
Mischa lämnade butiken och
be-gynte granska de salubjudna
matvarorna. Innan han ännu fått tag i
några pastej bröd, råkade han i
frestelse för vallmofrökakor. Han köpte
en sådan för tre kopek och förtärde
den med strykande aptit. Se där
var ju gumman med pastejbröden.
»Hvad är det för fyllning?»
»Det finns med svamp, med
oxkött och med morötter.»
»Hvad kostar de?»
»Fem kopek paret.»
»Morotsfyllning kan jag inte med.
Ge* mig en pastej med oxstek och
en med svamp!»
När Mischa satt i sig båda
pastejbröden, ville han ha något att dricka.
För de två kopek han ännu hade i
behåll, köpte han två muggar af ett
slags ljusröd kvass. Muggen numro
två kunde han blott med möda få ner.
Den smakade en smula äckligt och
motbjudande, men det var ju också
retsamt att behöfva lämna något.
»Puh!» pustade Mischa, när han med
stort besvär tömt muggen i botten.
»Jojo, jag tror det sticker i näsan!»
yttrade kvassförsäljaren själfbelåtet och
började gällt och med sjungande
röst bjuda ut: »Sta-ark lä-äskande
ka-all kva-ass.»
Då Mischa kom hem, fann han
på sitt bord en tallrik kallt kött samt
bröd, mjölk och tre våfflor. Det
enda, som lockade honom, var
våff-lorna. Det var hans älsklingsrätt,
men i dag tillät honom egenkärleken
ej att njuta af dem. Hade han varit
säker på att de inte direkt lagt märke
till, antingen de gett honom två eller
tre, skulle han ätit upp en. Nu
måste han nöja sig med de
smakbitar han fick genom att försiktigt
af-skåra en smal remsa på ytterkanten
af hvarje våffla. Därpå tog han sig
en klunk mjölk. Den smakade
förträffligt, men att ta mer — nej, det
aktade han sig allt för.
Den starka ljusröda k vassen stack
verkligen i näsan, och vallmofrökakan
och pastej bröden med svamp och
skåmdt oxkött började ställa till oro i
Mischas mage.
»Usch då!» puttrade Mischa
missbelåtet och spottade gång på gång på
golfvet.
»Hvar har du hållit hus?» frågade
Nina, som inträdt i rummet.
»Det är min ensak. Jag brukar
inte fråga dig, hvar du håller till, när
du är ute och stryker.»
Nina kastade en flyktig blick på
bordet, där Mischas middag stod
alldeles orörd.
»Mamma hälsade att du skulle åta
litet kött.»
»Jag kan nog låta bli att äta. Jag är
ju träskalle och skomakare. Ni år
advokater och jag skomakare och träskalle.
Förresten bryr jag mig inte om det.»
»Nå, gör som du vill då!»
»Det var bra, det! Gå du och
drag med din Pjetuschkoff men låt
mig vara i fred!»
»Åsna!» framslungade Nina
uppbragt och gick. Mischa kände sig i
stånd att uthärda en formlig belägring
af sina motståndare och att
tillbaka-slå alla deras angrepp tack vare sin
absoluta likgiltighet ifråga om mat.
Pastej bröden med svamp och oxkött
samt vallmofrökakan hade uppträdt
på krigsskådeplatsen som hans
bundsförvanter. ’
Måhända skulle de ha fortfarit på
detta sätt en lång tid, om inte en
oförutsedd händelse inträffat, som
gjorde ett brådstörtadt slut på det
rådande krigstillståndet.
Mischa började få knip i magen,
och ju längre fiden skred fram, desto
mera tilltogo de i styrka. Plågorna
nödgade honom snart att lägga sig
framstupa i sin säng och stöna sakta.
Mischa ville inte förråda sin
hjälplösa belägenhet utan bemannade sig
i det längsta och stönade i kudden.
Men pastejbröden med svamp och ox-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
