Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
förtunnar verklighetens innehåll. Under dess välde
förlora vi inte endast våra vingar utan våra färger
förblekna också, vår sång tystnar, vår inre värme
sjunker, våra muskler förtvina. Hela lifsträdet
uppvisar sjukliga förändringar. Bladen angripas af
mögel, rötterna af svamp. Realismen är ett
mänsklighetens systematiska stympande. När vi hamnat
på dess slättland, börja vi märka att höjden är bra
och att det behöfs luftombyte.
Poesien kan man aldrig vara utan, och skönhet
kan man aldrig vara utan ... Poesi! Jå, hela det
outsägliga drama, där varelserna äro aktörer och
världen utför scener, är ett poem utan gränser. Icke
en droppe, skälfvande i morgonens strålar som inte
har sin plats, icke ett enstaka skri i skogen som
inte är inskrifvet på rätt ställe. Allt sjunger:
syrsan i gräset, lärkorna i skyn, trädet på berget,
vågorna vid stranden, de vissna lofven i stormen;
det förflutna i vårt minne och hoppet i våra hjärtan.
Poesi måste vi ha alltid och öfverallt, i glädje, som
i smärta, vid hemmets härd och ute i världen — i
alla våra tankar och alla våra verk. Låtom oss icke
stänga dess gyllene portar, ty det är genom dem
vi ha utsikt öfver vidderna; genom dem hinna oss
rena fläktar och värmande ljus.
Ch. Wagner.
Människorna döma om hvarandras känslor,
beve-kelsegrunderna till hvarandras handlingar, och söka
att i passionernas labyrint finna ledtråden för sitt
omdöme, sitt medlidande eller sin förkastelsedom,
och likväl skulle kanske hvar och en af dessa do-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
