- Project Runeberg -  Vår inre värld /
88

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

88

Jag sluter från deras minspel, gester, de ljud de bilda
förmedels stämbanden och munhålan, att de ha
ungefär likadana förnimmelser som jag, eller i få
ord: att de äro lefvande väsen, såsom jag känner mig
vara det. Aldrig kan jag tolka en enda af deras
känslor och förnimmelser riktigt. Detta är äfven en
af grundorsakerna till hela den stora massan af
lifvets misstag och tragedier.

I allt vårt begripande af yttervärlden, i vår
uppfattning af och våra omdömen om densamma gå vi
ständigt ut från våra egna förnimmelser, från
upplefvelserna i vår själ. — Vår själ är således
utgångspunkten för all verklig kunskap. Om den då är
fattig, har få strängar eller toner, är det gifvet att
lifvet rundt om blir därefter. Endast sympatien, som
tvingar oss att känna med vår omgifning, kan vidga
vårt väsen, föra det utöfver vetenskapens gränser och
öppna det, ej allenast för människolifvets utan för
hela naturens för våra sinnen fördolda rikedom.

»Det är oriktigt, att mena, att sympatien är en
blind känsla»
, säger den kände danske filosofen
Höffding i sin psykologi »Den är en kraft både till att höra
och att se.» Och han tillägger: »När människan
icke i sitt eget inre upplefver eller har uppleft något
stort och skönt, kan hon ej heller finna det i
naturen; men när känslan är stark, finner hon lätt
— genom dristig utvidgning af samma ovillkorliga
analogiserande, som leder oss till att antaga själslif
hos andra väsen — ett motsvarande utanför sig.»

Där vetenskapen således nedlägger sin våg, sina
retortrar, tabeller och instrument, förklarande sig
aldrig kunna nå själfva föremålet för sina under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free