Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
i of f ring skänka honom tillbaka den frihet han en
gäng gaf dem. De hafva förstått Kristi ord: »Mitt
ök är ljufligt och min börda är lätt.» De hafva
otvunget som fria andar förvärfvat medborgarskap
i det sanna gudsriket, och där vill ingen och kan
ingen vilja annat än det, som är enligt med de
heliga lagar Gud uppenbarat i hans hjärta och
samvete. Dessa naturer hafva lyckan att helt vara
inordnade under Försynens visa och kärleksfulla
ledning.
Det kan väl hända dem att deras hus brinner,
att deras brod tages ifrån dem eller att de få äta
det i möda och sorg. De kunna blifva en Jobs
likar i sjukdom och nöd. Men den sedliga lycka,
den högre frid, den enhet de nått med det gudomliga,
den försoning de vunnit med Gud själf, den
själsutveckling för ett högre lif de tillkämpat sig kunna
aldrig i evighet gå förlorade. De måste tvärtom
fortskrida från klarhet till klarhet, från fullkomning
till fullkomning. Ty här gäller, om också i något
olika afseende, den sköna lag, som skalden
Topelius tolkat i sitt oförgätligt härliga poem
»Vintergatan»:
»Hvad kärlek i min värld byggt upp, det rifver jag
ej ned.»
O. E. Lindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
