- Project Runeberg -  Vår inre värld /
136

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Den som lefver intensivt och på samma gång
öfverlägset, kommer ovillkorligt att följa den riktiga
lifs-principen, som bjuder oss att uteslutande lefva i nuet.
Endast det närvarande ögonblicket är vårt och
ingenting annat i tid och rum. Vår evighet är nuet. Då
vi lefva det djupt och fullt, känna vi ej af
förgängelsen och få del af ett evigt lif, en evig ungdom. Lefva
vi i det närvarande, så sjunka det förflutnas sorger i
glömska, och framtidens bekymmer hinna vi ej tänka
på... Dock vet jag ett bekymmer, som icke vill vika.
Det väckes hos oss vid tanken på, att människolif gå
till spillo, och i känslan af vår oförmåga att
hjälpa. Då vi se vår nästa svårt sjuk eller nedtryckt
af elände, se människor som hålla på att gå under i
lifsförödelse, då föräldrar se sina barn fördärfvas
utan att kunna rädda dem, skälfver hjärtat af oro och
smärta. Ty här förmå vi intet, lifsnöden öfverstiger
gränsen af vår makt. Och hvem är väl nog brutal
att kunna säga: hvad angår det mig? Men äfven detta
bekymmer bringar ej dem, som förstå konsten att
lefva, ur fattningen. De lida, men förbli dock innerst
inne fasta, lugna och redo till handling.

Det gäller att uppbjuda hela vår lifstro och
förjaga bekymret. Ty för den som vågar sig ut på
lifvets stormiga haf och upptar kampen mot
elementen gifves det blott en lösen: icke oroas, utan
tro på lifvet och framtiden för sig själf och för de
andra. .. Tron på lifvet är vårt väsens starka värn
mot alla påträngande bekymmer och den sista hjälp
vi kunna bringa en medmänniska, när allting synes
svika. Denna tro har ryckt mången undan döden,
och en orubblig förtröstan har mer än en gång varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free