- Project Runeberg -  Vår inre värld /
154

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

skinande toppar, som tala sitt tysta språk om ännu
vidare världar. Men det vi verkligen se, om vi ha
mod att blicka ner i det själfva är inte sådant. Vårt
hjärtas värld är arm och trång. Missmodets, det
fega tungsinnets, och den sjuka melankolins skyar
täcka dess himmel, så att ofta nog inte ens en blå
flik är synlig. Vattnen, som tränga upp ur den
stenbundna marken, äro ingenting annat än fattiga
små rännilar, så alltför ofta mörka af dy, så alltför
sällan i stånd att spegla solen. Lefvande vatten ville
vi att det skulle vara, kommet ur de källor, som
ligga bortom tid och rum — men äfven där det ter
sig som renast, kan den stränga domarrösten inom
oss fälla det som orent ändå. Träskmark och
ökensand och ofruktbar; sten, det är hvad vi se, som mest,
och det är tjänlig jordmån för själviskhetens och
af-undens och beräkningens onda giftörter. Det finnes
stunder i vårt lif, då vi ångestfullt spana efter en
enda liten blomma, bara en enda, som har sina rötter
i den stora kärlekens jord, men vi finna ingen. I
stället torde det hända, att vi få syn på en
skräckinjagande varelse, som tung och orörlig rufvar öfver
vårt hjärtas värld, som personifikationen af ondskan
inom oss. Dess väsen är tröghet och kyla, dess
andedräkt är kärlekslöshet, dess blickar afund. Det har
inte flyttat in i oss utifrån, det har lefvat inom oss
alltid, vi ha fört det med oss från den dunkla värld
där vi äro komna ifrån. »Mänskodjuret» har Viktor
Rydberg kallat det... Och när vi få syn på
»mänskodjuret» i oss själfva, när vi möta den kalla, lömska
blicken ur dess sömniga ögon, då förstå vi kanske
en smula af hvarför världen är så ond. Allt det som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free