Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
har sina rötter i själfviskhetens dy och visar oss
vårt hjärtas orenhet. Sätt upp bredvid dig själf en
människa, som du känner som åkta, som klar och
f lärd fri, då känner du bäst humbugen hos dig själf.
Det kan tåla vid, att vi granska våra motiv för vår
samvaro med människor. Hvarför söker jag den och
den? Är det bara af sympati — af den omedelbara
känsla af samhörighet, som drager människa till
människa? Är det bara af ren håg att hjälpa och
hugsvala? Eller är det kanske också därför att den
samvaron möjligen kan medföra vissa fördelar för
mig själf? Det faller en smula glans öfver min
tillvaro genom att jag ses i den människans sällskap.
En tjänst åt henne kommer att vedergällas, jag
kommer att få något igen för hvad jag själf ger. Hon
har inflytande, ställning i samhället, pengar kanske,
det lönar sig att vara hygglig mot henne. Hon är
måhända inte så vidare rolig, men det får man ha
öfverseende med, det kan ändå ha sitt goda med
sig i längden. Sådana tankar skulle de flesta inte
vilja röja ens för sin förtroligaste vän, och ofta
erkänna vi dem inte ens för oss själfva. Men de
handlingar, som ha sitt ursprung i dem, äro fläckade från
början — orena motiv — humbug!
Vi veta allesammans — att det som hör till de
sorgligaste och mest vedervärdiga dragen i vår tids
fysionomi är det hejdlösa vinningsbegär och den
därmed sammanhängande bristen på hederlighet, som i
allt mer stigande grad bredt ut sig bland oss. Gud
Mammons tron är rest högre än någonsin förr, och
hjärtana fyllas af hans dyrkan. Mänskodjuret inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
