Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
sorgernas tyngd. Och vi behöfva för framtiden all
vår kraft och spänstighet och förhoppningsfull tro,
som vi någonsin kunna förfoga öfver. Vi behöfva
sättas i stånd att göra till vår den alltöfvervinnande
vissheten att »vår Fader vet» ... Det är dock den,
som är det bästa vapnet i kampen mot Gud Mammon
och hans flock...
Det finnes människor i våra dagar, som med full
visshet vänta, att Kristusanden inom kort skall
nedstiga till jorden, inkarnera sig i människogestalt och
i synlig måtto åter börja verka här ibland oss med
den moderna kulturens alla hjälpmedel. De som så
tro, se med förhoppningsfulla blickar mot
framtiden, ty de mena att bara han kommer, skall allt det
söndrade helas och mänskligheten skall med
snabbare steg än någonsin gå framåt i sin utveckling.
Mången rycker medlidsamt på axlarna åt ett sådant
fantasteri: hur kan man vara så dåraktig i vår
kloka och nyktra tid? Andra le inte, men de säga:
»Jå, men är det nödvändigt? Är det då inte redan
så, att han lefver ibland oss, så som han en gång
lofvade små första lärjungar att göra och så som
han alltjämt gjort i nära tjugo århundraden? Och
är det inte redan så, att i den mån vi människor
öfverlämna oss åt honom skall Gudsriket sänka sig
ned till jorden? Hur skulle han i jordisk gestalt
kunna komma oss närmare, än han redan är?» ...
Det är sundt, starkt, dådkraftigt, människolif, som
fylldt af hans tros och hans kärleks makt vågar säga
sitt segervissa: »Han lefver, och därför skall jag
också lefva.» Vi, som ännu blott kunna säga det
11 — Vår inre värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
