Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
därför icke alla de yttre olyckorna som vi i första
rummet skola tänka på, utan det är allt detta inne i
oss som förstör människolifvet.
Det är detta som är det onda. Det moraliskt, det
andligt onda, är det onda — det enda onda...
»Fräls oss från det onda» — det är världens
samfällda rop antingen den vet det eller ej. Hur skall
detta gå till? Hur skola vi få bort det onda ur
världen, allt det som ödelägger människolifvet? Vi hålla
på att söka fundera ut vägar och medel att organisera
bort det onda. Nej, det är i den enskilda
människans själ som utrensningen skall ske. Där allena
kan det goda lefva och växa, därifrån allena kan
skapande kraft gå fram. Och därifrån är det som
det onda ständigt förnyar sina resurser i världen.
Visst skola vi alltjämt outtröttligt hålla på med att
försöka skaffa fram den samhälleliga rättfärdighet,
som så vidt möjligt förstör det ondas medel och vägar
i det yttre. Men vi komma aldrig ifrån den inre
kampen, den som hvarje människosjäl måste kämpa
för sig själf. Det är ändå den som i sista hand är
det enda som hjälper — den kampen som kämpas,
när en människa kan säga på allvar till Gud: »Jag
vill icke vilja det onda, icke någonting ondt; jag vill
gå kärlekens, renhetens, sanningens vägar, huru svåra
de än må vara; jag vill gå dem inte blott i det
uppenbara utan i det fördolda, i mina allra
hemligaste tankar — jag vill aldrig, aldrig inlåta mig
med det onda. Fader, hjälp mig, led mig — led oss
alla, så att vi icke komma i frestelse, fräls oss från
det onda!» Det är de människor som så bedja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
