Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
till, hurudan den skall vara ... Den omständigheten,
att vi endast känna till anden i en kroppsligt betingad
existens, utesluter i hvarje fall icke möjligheten af
en öfvergång till en annan form af tillvaro och just
frigörelsen från kroppen talar för denna
sannolikhet ...
Den ursprungliga vissheten om min evighet hvilar
orubblig i mitt själsmedvetande. Och om hela
världen ville försöka nedslå mig med det samstämmiga
påståendet, att vår ande förgås, så skulle den
därigenom blott utlösa den ursprungliga känslan: i mig
är en evig tillvaro, ett evigt lif...
Så snart känslan af hvarje edskild människas
egenartade och individuella jag och dess oskattbara värde
blef klart medveten, vaknade genast insikten om en
evig bestämmelse och ett evigt lif. Den som lät
ordet: »Hvad hjälper det människan, om hon vinner
hela världen men tager skada till sin själ!» lysa i
mänsklighetens halfdunkla medvetande han har
också »bragt lif och oförgänglighet i ljuset».
Det är outsägligt svårt, när man måste skiljas från
den människa man har kärast. Först är det väl det
intryck hennes dödskamp och bortgång gjort på oss
som uppskakar oss. Hjärtat bäfvar och krymper
samman i outhärdlig smärta vid tanken på hvad
hon lidit och genomgått, hvad hon måste uppgifva
och lämna. Vi tänka icke på oss själfva medan
händelsen ännu med hela, sin tyngd hvilar öfver oss utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
