Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
hvilken utgång den än må få. Vi hafva öfverlämnat
oss åt honom och bäras, stödjas, lyftas, styrkas och
tröstas alltjämt af honom .. . In^en smärta och intet
lidande besparas oss, vi förslöas icke, utan vi få
blott förmåga att uthärda. Vi falla icke samman,
utan förmå alltjämt hålla oss uppe... Vi skola
låta det onda så väl som det goda tjäna oss till
uppfostran ... Väl oss, om vi låta olyckan och den
fruktansvärda inre nöd, som den för med sig, tjäna till
det bästa i alla afseenden. Och det kan ju icke vara
annorlunda, såframt vi verkligen älska Gud ...
— En svår förlust är som en svår sjukdom, som vi
måste gå igenom. Det sätt, hvarpå vi genomlida den,
blir afgörande för vår framtid. Det beror på oss,
om den blir till en kris, som medför hälsa och
hvarigenom vår natur förnyar sig själf. Om vi taga emot
den som en hemsökelse från Gud, strömmar ny
lifskraft emot oss från honom, och detta åstadkommer
genast en afgörande vändning till det bättre.
Men det är icke tillräckligt att vi låta oss hjälpas
och höjas af honom, vi måste också hjälpa oss
själfva, hålla oss kvar på höjden, gifva efter för de
impulser han ger oss och låta hans välsignelse blifva
fruktbärande. Eljest förflyktigas allt, som vi
upplefvat och känt, i ofruktbara stämningar. Om vi
förhålla oss passiva, få vi ingenting ut af lifvet, icke
ens erfarenheter... Hemsökelsen måste följas af
utveckling, likasom tillfrisknandet följes af ett fullt
och starkt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
