Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsten att dö.
»Att vara förtrogen med döden vill
såga att vara glad åt lifvet, så länge
Gud låter en lefva, och vara glad
åt dödent när Gud villt att man skall
dö.»
THV. KLAVENESS.
Om döden endast vore en olycklig tillfällighet,
ledsam men oundviklig, kunde vi låta denna
tillfällighet komma när och hur den ville utan att
fundera på den. Dem för hvilka döden inte är
någonting annat är bäst att råda till att aldrig tänka på
den. Den stör deras frid, den förbittrar deras glädje.
Döden är någonting helt annat än en oundviklig
olycka. Den utgör en del af lifvet och det till den
grad, att okunnighet i konsten att dö nödvändigt
förutsätter okunnighet i konsten att lefva. Bland våra
verksammaste tankar, bland dem som äro mest
laddade; med’ lefvande kraft äro de vi tänka öfver döden.
Att försumma den vore det sämsta sättet att behandla
den.
Att ge den en öfverdrifvet framskjuten plats är en
motsatt fara men lika stor som den första. Att
befolka dess vidsträckta rike med osunda drömmar,
vidskepelse, rysligheter, fantastiska skepnader, det är att
öfverlämna sig åt sjukliga inflytelser.
Alltså måste man tänka på döden på ett sundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
