Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
förstördt utan att någonsin ha blifvit till full
verklighet ... ]
... Dödens allvar är öfver oss, och vi kunna ej
undkomma det. Vid vår sida genom lifvet går döden.
Om dagen i ditt arbete, om natten i din hvila är han
vid din sida. Lär dig att se i honom icke den
fasa-väckande skugga, som plötsligt står fram midt i de
ljusaste ögonblicken, med köld och skräck omkring
sig, utan en vän, en ljusets ängel från lifvets Gud.
Vi måste bli förtrogna med döden, vår följeslagare
genom lifvet, hvarken slå ifrån oss dödstanken i
ytligt, fegt lättsinne, eller gå betryckta och förfärade
under tanten på denna hemska ofrånkomliga
verklighet.
Dödens allvar skall verka rening och förenkling
i vårt lif, så att ’det stora får bli stort och det
lilla smått, att det nödvändiga må fånga vår kärlek
och binda vår vilja — det enda nödvändiga: att
lefva i kärlek med hvarandra inför Guds ansikte.
Men det är icke bara dödens allvar som talar till
•oss. I hans stämma blandar sig det oförgängliga
lifvets hopp. Och ’den säger till oss: lef med glädje
de ögonblick som Gud ger dig att lefva! Nu när du
i din själ har öfvervunnit dödsfruktan, när du har
fattat evighetens hopp och Guds kärlek lefver i ditt
hjärta, är lifvet mycket rikare att lefva, än det var,
när du ej vågacle kasta en blick in i den mörka gåtan.
Lifvet är knoppen, som skall slå ut i blom i döden.
Den som hänger fast vid lifvet för dess egen skull —
och det gör sa mänga — han lefver illa; och han dör
ännu sämre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
