Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Kärlek.
Släkten komma, släkten tåga
bortom tidens gränsesten.
Samma vandring, samma fråga:
hvarifrån, hvarför, hvarthän?
Hvarifrån? Ack täta bindlar
dölja för oss lifvets härd;
och hvarthän? Vår tanke svindlar
inför »evighetens» värld.
Endast känslan kan oss svara,
rösten, i vårt inre hörd,
allt, allt måste kärlek vara,
så är hjärtats vittnesbörd.
Uti kärlek allt är gifvet:
världar, himmel, lif och död.
Utan kärlek, vore lifvet
endast tomhet, strid och nöd.
Hon är själens helga gnista,
gudafröt i mänskans bröst,
som, hur stoftets strängar brista,
skänker glädje, hopp och tröst.
Allt hvad stort, som mänskan danat,
allt hvad stort hon tänkt och drömt,
ej i kärlek byggdt och anadt,
gr åt död och glömska dömxlt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>