Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Soldyrkaren.
Jag dyrkar solen, men ej den lilla
Kring hvilken vårt sandkorn kretsar så brådt.
Hon själf har ej rö, kan ej bida stilla,
Hon är ju en lysande tjänare blott.
Jag vet, att det finns många hundra tusen
Af sådana solar som dem vi se,
Men åt ingen af dem, de lånade ljusen,
Det faller mig in att min dyrkan ge;
Och ej åt de bleknade himmelsrosor,
som trängas om rummet på töcknig stig,
De af stjärnor krälande nebulosor,
Där hvarje prick är en sol för sig.
Det finns en Någon bakom dem alla,
En solarnas sol, en systemernas drott,
Och honom allena jag vill åkalla,
Blott honom jag vill till fota falla,
Allt lif har af honom en stråle fått.
Han skänker elden, han skickar värmen
Till eder alla, I rullande klot!
I honom I lefven, kring honom I svärmen,
Hans lagar I lyden förutan knot.
Millioner gnistrande stjärnkristaller
Med månar, som tusende sekler glänst!
Hvad ären I annat än ringa vasaller
I hans, den oändlige stores tjänst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
