Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Nytt lif.
Bäfvar du i ångest, säg, för döden?
Fruktar du dess djupa böljeslag?
Vet att den är blott den stilla öfvergången
Ifrån dunkel natt till solljus dag.
Döden är den Herrens milda ängel,
Som Han sänder med sitt största bud:
Det att föra hem den trötta vandrarn
Till ett lif i ljus och kraft hos Gud.
Såsom liljan spirar uti örtagårdar
Växer själen där i evigt ljus —
Hör du ej bland kyrkogårdens vårdar
Frigjord andes starka vingesus?
Sörjer fjäriln, att han dör som puppa,
Att som larf han icke mer är till,
När i luftig färd hans vingar bära
Honom öfver jorden, hvart han vill?
Sörjer blomman fröets död i mullen,
När för solen kalken öppnar sig?
Gläds hon ej, hon hunnit sin fullkomning,
När hon blommar invid vandrarns stig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
