- Project Runeberg -  För hvarje dag : korta bibelbetraktelser för enskild uppbyggelse och för husandakten /
1

(1898)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyårsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyårsdagen.

»Jag skall vandra inför Herren i de lefvandes land.»

Ps. 116: 9.

i ha åter uppnått en milsten — hviloplatser finnas ej —
på vägen genom "de lefvandes land". Och om vi
nu anse oss böra med förnyadt hopp se framtiden
an, så kunna vi jämväl från samma synpunkt med
fördel öfverblicka det redan tillryggalagda vägstycket. Hvad
särskildt angår detta "land", så ökas ju ständigt det som ligger
bakom oss, på samma gång det som är framför oupphörligen
minskas, och vår glädje i dag grumlas betydligt af den tanken,
att för hvarje morgon som kommer återstår oss en morgondag
mindre. För hvarje år blir därför vårt hopp om framtiden
mindre djärft. Lifvet är en dyrbar skatt, men denna skatt kan ej
utlämnas till förräntande, det är själfva kapitalet, vi så
småningom förminska.

Men finnes det intet annat "land" ? Den mörka och
fruktansvärda motsatsen träder här fram för vår blick — de dödas land.
Dock han, som uppenbarar Fadren, säger tydligt: "Gud är icke
de dödas gud, utan de lefvandes." De som hunnit bortom denna
i år uppdelade tid, för att "evigt vara hos Herren", njuta af ett
högre lif, hvari ingen "dödsskugga" finnes. Men de hafva likväl
ingen ny religion, ingen för oss dödlige troende okänd Herre.
Medan de hvila i honom, vill jag, som ännu är en pilgrim,
"vandra för Herren i de lefvandes land" och i alla mina handlingar
erkänna honom, fast förvissad att han känner mig och skall
välsigna mig. Med denna föresats, som jag gör i tacksam förtröstan
och vill utföra i tron, begynner jag sålunda ett nytt års vandring.
Vare mitt lif en verklig gudstjänst och bön, ett hängifvet och
därför välsignadt — ett heligt lif, under hvilket jag aldrig, vare
sig med afseende på hans gåfvor eller hans ledning lämnar
honom ur sikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:01:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varjedag/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free