Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’5
15 Januari.
Jag arma människa, hvem skall frälsa mig från denna
dödens kropp? Jag tackar Gud genom Jesus
Kristus, vår Herre. Så tjänar jag nu själf Guds
lag med anden, men syndens lag med köttet.
♦|Jä Rom. 7: 24, 25.
lUvilket djup af elände, hvilken ton af hjälplös ångest ligger
icke i detta korta utrop: "Jag arma människa!" Denna
"människa" är fullt medveten om sin skuld, om sin förnedring, om
syndarens fara; och likväl saknar hon kraft att stå emot det
onda. Hon beundrar den gudomliga lagens höghet, omfattning
och andlighet, och hon vet att "lagen är helig och budordet
heligt och rättfärdigt och godt"; men hon själf är "köttslig, såld
under synden". Hon erkänner Guds lag såsom god; men det
medfödda fördärfvets makt, "som strider mot den lag som är i
hennes håg", griper henne "fången under syndens lag".
Resultatet är både smärtsamt och förödmjukande. "Jag gör icke
hvad jag vill, utan det jag hatar, det gör jag."
Så förhåller det sig med stora skaror af syndare. De dricka
ur giftbägaren, de snärjas af den omgifvande synden, de vandra
till "dödens kamrar", ja till helvetet mot sin vilja, såsom bragte
någon grym nödvändighet deras öde öfver dem. Paulus var i
viss mening en sådan människa, en så eländig varelse. Dock
helt visst icke när han skref sitt bref till romarne. Här talar
han om ett minne från fordom, så vidt honom själf angår; det
är ett sceneri, hvari det förflutna lifligt framställes. Det
själstillstånd som beskrifves i Rom. 7 är ett, och det hvarom 8 kap.
i samma bref handlar ett annat. På en och samma gång kunde
Paulus omöjligen motsvara bägge dessa beskrifningar. Såsom
tusende andra gick han däremot ur det ena in i det andra, från
"träldomens räddhågsande" till "barnaskapets ande, hvari vi
ropa: Abba, fader"; från ett tillstånd af fördömelse och andlig
träldom "till Guds barns härliga frihet". Märk befrielsens språk:
"Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre."
Jag har erfarit något af detta elände; måtte jag alltid känna
mig synnerligen tacksam för min räddning därifrån!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
