Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
18 Januari.
Genom tron lydde Abraham.
Ebr. ii: 8.
m tan tvifvel voro släktskapens band lika heliga för Abraham
som för någon annan. Äfven fädernesland och barndomshem
hade för honom samma poesi och tjusningskraft som för oss.
Det är i fädernehemmet man gör sitt inträde i världen och
famnas af kärleksfulla armar. Där leddes våra första steg af ett
aldrig tröttnande modersöga. Där plockade vi våra första
blommor under barnets himmel, som hängde af lyror full. Där lekte
vi våra oskuldslekar och drömde dessa djärfva barndomsdrömmar,
hvilka sedan aldrig kommit åter. Barndomshemmet, om än aldrig
så ringa, gömmer för oss en värld af minnen. Äfven vid ålderns
höst dröjer tanken gärna vid den plats, där våra första år
för-runno.
Fäst med alla dessa naturliga band vid fädernebygden, var
Abraham icke desto mindre redo att offra allt, då den himmelska
kallelsen nådde hans öra. Och ehuru han som främling kom
till löftets land och aldrig erhöll en fotsbredd af detsamma som
egen besittning, trodde han likväl Gud, alltjämt "väntande på
den stad, som har grundvalar". Äfven jag har fått en himmelsk
kallelse. Har jag hörsammat den och lämnat synd och värld,
gått ut från mig själf, mitt eget jag och tagit korset uppå? Har
jag, i lydnad för Gud, bringat det offer han begärt? Har jag
slitit de band, som fängslade mig vid jordetingen? Är jag på
väg till det rätta fädernehemmet? Om så är, må jag hålla ut
en liten tid ännu, och jag skall snart nå löftets sälla land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
