Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
24- Februari.
Jag sade: Ve mig! jag är förlorad, emedan jag dr
en man med orena läppar och bor ibland ett folk
med orena läppar; ty mina ögon hafva sett
Konungen, Herren Zebaot.
Es. 6: 5.
vem är det som aflägger denna bekännelse? Hvilken är väl
denne store syndare, som ligger förkrossad i stoftet inför Gud?
Säkerligen har han begått någon alldeles utomordentlig synd,
eftersom han klagar på sådant sätt. Det är profeten Esaias, han
som af alla män i landet modigast vittnat om sanningen,
trognast bestraffat synden, som oförtrutet och odeladt tjänat Herren.
Men han har "sett Konungen", och dennes närvaro har
uppenbarat för honom den orenhet, hvarom han förut knappast haft
en aning. I människors ögon var han god och fläckfri; men
hans synd syntes honom öfvermåttan syndig, då den gudomliga
härligheten kastade sitt ljus öfver hans inre människa. Hvilket
bevis på fördärfvet hos den natur, af hvilken äfven vi äro
del-aktige! Vårt fallna tillstånd visar sig, när en ond människa gör
gemensam sak med den onde — men det uppenbarar sig ännu
tydligare när en god man bäfvar inför Gud.
Uttrycket "orena läppar" synes syfta på det kall profeten
hade, och han känner sig förödmjukad af den tanken, att hans
plikter blifvit på ett ovärdigt sätt uppfyllda. Innan Guds
härlighets ljus fallit öfver honom, hade han kanske funnit föga hos
sig att sörja öfver; nu har ljuset uppenbarat de svagheter som
i mörkret varit dolda. Hvem ibland oss kan uthärda detta ljus?
Då det skiner in i vårt hjärta blifva vi slagne till marken — våra
låga bevekelsegrunder, vår själfviskhet, vår brist på tro, vår
matta kärlek, den världslighet hos oss som håller på att utsläcka
lifvet i vår gudsfruktan, allt uppenbaras för oss, tills vi
förödmjukade och ångestfulla utropa: "Ve mig!" Ack, att ett glödande
kol från altaret komme vid våra läppar, så att vi finge lefva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
