Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
29 Mars.
När Daniel fick vela, att sa var skrifvet, gick han in
i sitt hus, och han hade fönstren i sin sal öppna
mot Jerusalem till, och han knäföll tre gånger om
dagen på sina knän och bad och tackade inför .sin
Gud, såsom han tillförene hade plägat göra.
Dan. 6: 10.
1h
ll«/uru mäktig är icke Guds nåd hos den man, som fruktar
Gud. Han begynner, fortsätter och afslutar hvarje dag med bön,
och därigenom blir han skicklig att fullgöra sina plikter, hvar
och huru än dessa möta honom. Är han fattig, till äfventyrs
blott en dagsverkare, så höjer honom hans gudsfruktan till
sedlig storhet och värde, ty den kläder honom "i ödmjukhet". "Den
broder som är ringa" och den "rike" hafva båda "samma
tillträde i en Ande till Fadren". Genom bön helgas en människas
lif, och umgänget med Gud skickliggör oss för umgänget med
människor. Härpå är Daniel ett klart exempel: han är ett af
de bästa föredömen vi påträffa i hela bibeln. Icke en enda svag
punkt kan upptäckas i hans karaktär; detta intygades t. o. m. af
hans fiender. Han ådagalade den renaste fosterlandskärlek —
han kunde aldrig förgäta Jerusalem; och likväl tjänte han troget
under dem som voro fiender till så väl hans religion som land.
Frihetsälskande som han var, kunde han icke desto mindre
uthärda orättvisor utan att uppresa sig däremot eller ens knota.
Lydnad för lagens bud ingick som en väsentlig beståndsdel i
hans sedelära. Denna lydnad var, då det gällde Guds lag,
ovillkorlig, men då det gällde mänskliga lagar villkorlig, och utöfvades
"för samvetets skull" då dessa lagar icke stredo mot den
gudomliga; hvaremot Daniel då detta var fallet valde "för samvetets
skull" att hellre lyda Gud än människor. Han gjorde "såsom
han tillförene hade plägat göra", hvilka förändringar de
mänskliga lagarne än undergingo. Han hade ej för afsikt att skryta
med sin gudsfruktan, men han gjorde ej heller något försök att
dölja densamma. Han "föll på sina knän" hemma i sin bostad,
han drog sig undan till den öfre våningen, där han icke var
föremål för världens blickar; det varma klimatet nödgade honom
likväl att öppna sitt fönster, och oin då spioner utforskade hvad
han hade för sig i ensamheten, så hvarken blygdes eller
fruktade han. Senare förvandlade han en lejonkula till ett bönerum,
och i denna mörka håla hade han bland vilddjuren umgänge
med den osynliga världen. Hans Gud, hvilken han oafbrutet
tjänade, frälste, hedrade och belönade honom. Må Gud göra
vårt lands statsmän like Daniel och våra affärsmän, handtverkare,
jordbrukare, fattiga och rika till sådana bönens män som han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
