Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
14- April.
Ack, Herre, kom dock ihåg, attjag i trohet och med
rättsinnigt hjärta har vandrat inför ditt ansikte och
att jag har gjort hvad godt varit i dina ögon!
Och Hiskia grät häftigt.
2 Kon. 20: 3.
änniskor hafva förvånats öfver, att en sådan man som
Hiskia öfverväldigades af sorg vid åsynen af döden. Låtom oss
likväl besinna, att kärleken till lifvet är grundad i vår naturs
innersta, att den är särskildt stark, då vi befinna oss i
medelåldern, då alla våra krafter och lidelser äro i full verksamhet.
Många äro under denna period husbönder, eller intaga någon
ansvarsfull plats, där familjens, kyrkans eller samhällets väl är
beroende af dem. Enär detta var förhållandet med Hiskia, då han
oförmodadt fick tillsägelsen att "beställa om sitt hus, emedan
han måste dö", bör det icke förundra oss, att han grät häftigt.
Det är för oss en stor tröst, när vi befinna oss på plågans
läger, om vi kunna åberopa, att vi hafva tjänat Herren i
rättsinnighet och sanning, och att vi bemödat oss att göra det godt
är i hans ögon. Det språk, som Hiskia för, kan förefalla
somliga som smakade det af egenrättfärdighet; men dessa ord utgöra
antagligen blott en liten del af en mycket längre bön. Han glömde
icke, att han var en syndare och såsom sådan i behof af Guds
barmhärtighet. Han bad om en särskild uppenbarelse af Guds
förlåtande kärlek, hvilken ock skänktes honom, hvarjämte han
blef skonad från att dö. Det ligger mycket i de uttryck, hvari
han gifver luft åt sin tacksamhet: "Du räddade mitt lif ur
förintelsens grop, ty du kastade alla mina synder bakom din rygg."
Es. 38: 17.
Hiskias handlingssätt är värdt att efterfölja. "Han vände
sitt ansikte mot väggen", icke i förargelse eller vresig otålighet,
utan för att utgjuta sitt hjärta i bön. Det finns intet skäl,
hvarför vi icke skulle bedja vår himmelske Fader att helga vår plåga
och göra oss helbrägda. Men må den kristne minnas, att "lif
och odödlighet bragts i ljuset genom evangelium". Det kan hända
att han med Paulus måste säga: "Båda delarne ligga mig hårdt
på hjärtat." Det kan synas honom, som om "det att lefva i köttet"
vore önskligt för deras skull, som bero af honom, och hvilka han
älskar så högt; men är honom förelagdt att dö, skall han få nåd
att dö. Och den helgade människa, som är redo att dö, skall
med apostelen kunna säga: "jag åstundar att bryta upp och vara
med Kristus, hvilket vore mycket bättre."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
