Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
28 Juli.
Skulle väl en kvinna förgäta sitt dibarn, sä att hon
icke förbarmade sig öfver sitt lifs son? Ja, om
hon än förgåte honom, så skall jag icke förgäta dig.
Es. 49: is.
oderskärleken är en högst underlig företeelse. Den är en
lag, som Gud nedlagt hos alla mödrar och som drifver dem att
med den största ömhet vårda sig om sin afkomma. Utan denna
lag skulle världen gå under. De flesta lefvande varelser skulle
duka under strax efter födelsen, om ej moderskärleken funnes
till. Men på grund af denna kan en moder gå huru långt som
helst i själfuppoffring för att skydda sitt barn för verkliga eller
inbillade faror. Denna kärlek dör aldrig ut, om också föremålet
för densamma är aldrig så ovärdigt. Om en person genom ett
lastbart och brottsligt lif förlorat all sympati och alla vänner,
så finnes det dock ett hjärta, som klappar af den innerligaste
kärlek för honom, så länge hans moder lefver. Men huru
underbar moderskärleken än är, så är dock Guds kärlek till hvarje
människa ännu större. Det onaturliga kan inträffa, att en moder
förgäter sitt barn, men Herren förgäter dock aldrig någon af de
sina, äfven om de gå aldrig så långt bort ifrån honom; ty om
den förlorade sonen återvänder mot hemmet, kommer fadern
honom till mötes och sluter honom i sin famn.
Hvilken glädje och tröst för oss alla, att Gud aldrig
öfver-gifver oss, utan ständigt traktar efter att få göra oss lyckliga
både för tid och evighet! Huru skulle vi då med likgiltighet
eller förakt kunna vända oss ifrån en sådan vän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
