Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26S
25 September.
Hvad hjälper det en människa, om hon vinner liela
världen, men fördärfvar eller förlorar sig själf.
Luk. 9: 25.
e lärdomar vi hämta af denna text äro stora och väl värda
att behjärta. Först se vi, att en människa värderas högre än
hela världen. Och hvarföre? Emedan hon är Guds afbild, är
af Gud och därför till sin natur evig. Det pris hvarmed vi äro
köpta är ock stort. "I ären köpta, icke med förgängligt silfver
eller guld, utan med Jesu Kristi dyra blod." Vidare se vi att
med hela världen vore ändå intet vunnet, om vi förlora oss
själfva. Allt måste ju lämnas, när vi skola dö. Vi kunna ej
föra något med oss ut ur tiden, och världen själf förgås på den
dag, Herren därför bestämt. Texten visar oss äfven, att om vi
förlora oss själfva kunna vi ej återlösas. Om jag förlorar vänner,
penningar, hälsa, kan jag möjligen återvinna det; men den som
fördärfvar sig själf förlorar sin själ till evig tid.
Huru kunna vi då förlora oss själfva? Det enklaste sättet
är att ingenting göra för att blifva frälsta eller bevarade, att
helt enkelt försumma den nåd, Gud vill gifva. Daniel säger:
"Jag bär min själ i mina händer, på det jag ej må synda emot
dig."
Att förlora sig själf innebär äfven förlusten af himlen, af
de frälstes jubel, sammanvaron med de vänner vi älskade på
jorden och hvilka vandrade på Herrens vägar, skådandet af Guds
son. Att förlora sig själf innefattar en evig skilsmässa från Gud.
Herre, bevara mig du såsom din ögonsten och låt mig för alltid
vara där du är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
