Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
23 September.
Och en vid namn Lasarus från Betania . . . låg sjuk.
Joh. ii! 1.
fter tempelinvigningsfesten i Jerusalem drog Jesus sig undan
till öknen på andra sidan Jordan. Här nådde honom den
underrättelsen, att hans vän Lasarus låg sjuk. Budet medförde ingen
direkt bön att Jesus skulle komma till hans sjukbädd. Det hjärta
som tror och älskar vet, att blott Herren blir underrättad hur
det står till, så kommer han med hjälpen. Intet hem är så
lyckligt, som det hvilket har sina dörrar öppna för Jesus, och
ingen familj är så trygg, som den, hvilken har Jesus till vän.
Men lyckan är ingenstädes oblandad i denna värld. Själfva
Betania är ej fritaget från sorg och lidande. Äfven den Jesus
har kär kan blifva sjuk och dö. Men allt skall lända till Guds
ära och förhärligande. Tålamodets ros växer endast på lidandets
fält och därför måste hvar och en, som skall komma i besittning
af denna evighetsblomma, begifva sig in på det helga område,
där denna blomma växer. Kom ihåg, att Jesus älskar ej den
lidande och profvade korsdragaren mindre än den som icke lider.
Nej, tvärtom! Det finnes en kärlekens aga, som gör den agande
och den agade ännu mera innerligt förbundna med hvarandra.
Sorgen och lidandet äro en gemensam fridstiftare. Martha och
Maria hade nu en och samma sorg och kände en och samma
förlust, då deras broder gick ifrån dem. Kanske denna pröfning
kom som en fridens ängel för att bilägga deras tvister och göra
dem mera förbundna med hvarandra. Det berättas om en man
och hans hustru, att de, på grund af olika uppfattningar rörande
barnauppfostran, stodo i fara att alldeles förlora kärleken till
hvarandra. De tvistade och stredo med hvarandra ända till den
dag, då deras lilla flicka lades ned på sin sjukbädd, som ock
blef hennes dödsbädd; men där vid den lillas dödsbädd räckte
makarna hvarandra handen till försoning och de lärde att ånyo
älska hvarandra. Offret var stort, och agan syntes hård, men
det visade sig att sjuk- och dödsbädden ej var till döds, utan till
Guds förhärligande. Ofta måste Gud taga i rätt hårdt, när det
gäller att böja vårt egensinne och slå ned vårt högmod, men
vi må komma ihåg, att agan är afpassad efter behofvet och att
det är kärlekens hand, som håller riset. "Den rättfärdige måste
mycket lida, men Herren hjälper utur allt", och skulle än hjälparen
dröja, så kommer han dock i den rätta stunden. Ingen kristen
är fritagen från lidande, men ingen lidande kristen bör tvifla på
Jesu kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
