Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
21 Oktober.
Detta förgängliga måtte ikläda sig oförgänglig het och
detta dödliga ikläda sig odödlighet.
i Kor. 15: ös.
fet måste för hvarje tänkande människa vara en allvarlig
^^ företeelse, att förgängelsen härjar Guds skönaste skapelse,
vare sig att den nu i ett ögonblick såsom ett lejon rusar fram
och söndersliter sitt rof, eller den smyger sig fram såsom en
orm under lifvets rosor, eller den långsamt, kanske under flere
år, kväfver och utsuger de mänskliga krafterna. Men detta lifvets
slut är blott den yttre sidan af döden. Hvad döden döljeri
kännes dels i samvetets dom, dels anas det af evighetsmänniskan,
•och detta mer och mer som hon närmar sig grafven, så vidt
icke en yrsel döfvat känslan och förståndet. Blott den, som
"öfvergått från döden till lifvet" kan med glädje fråga: "Du
död, hvar är din udd; du dödsrike, hvar är din seger?"
Det finnes ett slags fåglar, som lefva af as och därigenom
hindra luftens förskämning. Afsky dem icke, utan tacka Gud
för denna visa anordning i naturen. Så ock med den naturliga
döden. Man har kallat den förskräckelsens konung; och till
slut underlägger han ju sig också det naturliga lifvets alla krafter.
Men lifvet "i Guds sons tro" kan han dock icke skada. Döden
förtär blott det som icke duger för evigt — ty "kött och blod
kunna icke ärfva Guds rike", — och när han underlagt sig
"detta förgängliga", är hans värf slut, och se, rymden är klar,
luften ren och själen hvilar "i Abrahams sköte".
Må vi då icke klaga öfver, att kroppen "för syndens skull"
är underlagd döden. Må vi skatta oss lyckliga, att vi genom
Kristus, som "blifvit en förstling bland de afsomnade", slippa
att för alltid bo här i förgårdarna till "vår faders hus", där vi
blott äro frälsta i hoppet. Så fall då gärna, du stofthydda, och
låt min ande blifva fri! Upplåt dig, du port, som kallas död,
men som dock är ingången till det rätta lifvet för den mänskliga
anden! Sälle ären I som redan kunnen sjunga: "Vår själ är
undkommen." Kristus skall göra äfven edra "kroppar lefvande
för sin andes skull, som bodde i eder." "Gud vare tack, som
gifver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
