Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i5
10 November.
Hållen det för all glädje, mina bröder, när I råken i
mångahanda frestelser, vetande att eder bepröfvelse
i tron verkar tålamod, men tålamodet hafve ett
fullkomligt verk, på det I må vara fullkomlige
och hele och icke hafva någon brist.
Jak. l: 2—4.
huru djupa känslor är icke ett människohjärta mäktigt.
Jubel och ångest, glädje och smärta, kärlek och hat kämpa om
herraväldet därinne. Har du skådat ned i dessa djup? Har du
med samvetets sänklod mätt styrkan och allvaret af ditt hjärtas
känslor? En af våra farligaste fiender är likgiltigheten, ty den
hindrar oss från att i vårt inre upplefva något, att till hela
varelsen gripas af vare sig glädje eller smärta. Men huru kunna
andens krafter frigöras, känslans alla djup genomforskas, om ej
vårt hela inre upplåtes genom en innerlig förtröstan, som lärer
oss att glädjas i mångahanda frestelser, under det att det
tårdränkta ögat förklarar sig i saligt leende.
En oblandad glädje eller ostörd lycka beskäres aldrig dem
Herren älska. All barmhärtighets fader och all hugsvalares Gud
älskar människorna så högt, att han ej tillåter dem finna en ogrumlad
sällhet i något som tillhör en värld, som håller på att förgås.
Vi kunna lika litet vänta att bli befriade från pröfningar och
smärta under vårt jordelif, som vi kunna vänta att jorden under
sitt kretslopp skall befrias från sin atmosfär. Men vi kunna
förvänta att få glädjas i Herren öfver hans godhet och nåd. Vi
stå på gränsen mellan tvenne världar: sinnenas värld och andens
värld. Utan lidanden skulle människan ej hafva höjt sig mycket
öfver de djuriska instinkterna. Nöden är uppfinningarnas moder,
och den goda viljan hennes fader. Äfven det sedliga och religiösa
lifvet lyder denna lag. Huru mången bland oss känner sig stark
nog att med ett oafbrutet välbefinnande och en ständig framgång
icke försoffas eller taga skada till sin själ? Lidandet är för
själs-lifvets utveckling en nödvändig betingelse, den är inslaget i lifvets
uppränning. Det är med oss såsom med vår salighetshöfding:
Vi måste fullkomnas genom lidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
