Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
23 November.
Han hade trott på sin Gud.
Dan. 6: 2».
land de älskligaste och mest upphöjda personligheter i gamla
förbundet är profeten Daniel. Mild utan svaghet, brinnande i
anden och nitisk för Guds och mänsklighetens sak var han på
samma gång finkänslig och ståndaktig, from utan någon
tillstymmelse af skenhelighet samt mäktig af en så orubblig tro på
Gud, att den iståndsatte honom att försaka och lida hvad som
helst för det som han visste vara rätt och Gud behagligt. Hans
fiender kunde ej heller finna någon annan sak mot honom än
hans gudsfruktan, "emedan han var trogen och han kunde icke
beträdas med något fel eller någon förseelse" Allt från sin
tidigaste ungdom fruktade Daniel uppriktigt och innerligt Gud
samt ägde mod att äfven vid ett hedniskt hof visa och öfva
denna tro. Därför kunde det ock sägas om honom: "Nu vardt
denne Daniel öfverlägsen både furstarna och satraperna, emedan
en utomordentlig ande var i honom, och konungen hade för
afsikt att sätta honom öfver hela riket".
Men äfven sedan hans fiender genom att utverka ett förbud
att bedja "någon bön till någon Gud eller människa under trettio
dagar", vid äfventyr att "varda kastad i lejongropen", gick Daniel
frimodigt "in i sitt hus, och han hade fönstren i sin sal öppna
mot Jerusalem till, och han knäföll tre gånger om dagen och
bad och tackade inför sin Gud, såsom han tillförne hade plägat
göra". Visserligen tillskyndade denna Daniels ståndaktighet
honom lidande — han måste ned i "lejongropen", men lejonen
kunde ej skada honom "emedan han hade trott på sin Gud".
Följ du Daniels föredöme. Haf tro på Gud under lifvets växlande
erfarenheter! Förtröstan på Gud gör den fattige rik, ger den
lidande tålamod och den förtryckte hopp. Liksom furan, som
slagit starka rötter djupt och vidsträckt, trotsar stormen, så
uthärdar den troende alla lifvets vedermödor, utan att taga skada.
Tron öppnar för oss himmelens portar samt gör döden till vår
vän och de himmelska fröjderna till våra förtrogna. Den är lik
en strålande sol, som väl någon gång kan bortskymmas af en
dyster sky, men dess glans varder endast därigenom mera ren
och bländande. Den är lik en springkälla, som väl kan grumlas,
men som i djupet renar sig igen samt porlar uppfriskande och
vederkvickande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
