Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ganska säkert Koppebocken, som hade satt detta
i hufvudet på mig.
Men det var nu så rent på tok därhemma hos oss, att
jag icke hade lof till att gå någon af de vägar och stigar,
som ledde utåt, bara sådana, som ledde inåt. När jag någon
enda gång fick följa med farmor på vägar, som förde utåt,
då måste jag hålla i hennes förklädesband och traska
vackert efter, där hon spatserade förut. Ofta måste jag också
sitta inne i sätern hos bror Halgrim, som låg i en stor korg,
och den hängde högt uppe i luften. Han sparkade, vred
och vände på sig och skrek, att jag skulle vagga honom.
Men ibland, när lillebror sof, var jag tvungen att sitta
alldeles stilla på en trebent pall nere i boden hos Gammel
Anna och hennes svartfläckiga gödgris, som alltid ville böka
med sitt smutsiga, askgrå tryne mot mina nya skor. Om
jag rörde det allra lilla minsta på ena foten, så litet att
man knappt kunde se det, så blef hans matmor alldeles
blixt galen, hojtade och slog efter mina fötter med en
kvast och sa, att jag inte gjorde annat än retade hennes
gris, sa hon.
Nej, då var det mycket roligare att leka med Lill
Ingeborg från en af de andra sätrarne däruppe. När hon var
med mig, då hade jag lof att gå gångstigarne så långt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
