Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då måste farmor gå ut och prata vänligt med dem
och söka uppmuntra dem på alla sätt. De svarade henne
hvar gång hon talade och bölade, så att det gaf eko
emellan backarne, men tonen lät sorglig och beklämd. Men när
ändtligen farmor hade lockat dem och krusat för dem länge
nog, då läto de beveka sig och gingo fram till henne. Ofta
gick hon också och hämtade dem om kvällarne, och då fick
jag följa med.
Ja, längre än hvad jag nu berättat, gick icke farmor.
Jo, en gång var hon borta i hagen för att visa kalfvarne
en ny betesmark, som de inte visste af.
Då fick jag också vara med. Men om jag släppte
hennes förklädesband, så fick jag ändå icke gå längre bort, än
att hon räckte att köra kroken på sin staf inom min
halslinning, för hon stödde sig alltid mot en lång krokig staf,
när hon gick till kalfvarne. Det såg liksom litet
förnämligare ut det, sade hon. Och det tyckte kalfvarne om.
Farmor kände dem allt hon och visste deras illfundighet
och höll sig väl med dem, och därför rymde de heller
icke långt bort, som de andra kalfvarne där på
sätervallarne.
Det var en beständig plåga för mig, att jag icke kunde
få springa omkring, hur jag ville. Ack, så tungt det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
