Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu skall man tro, att det blef ett spektakel. Farmor
spratt upp ur sömnen och var ögonblickligen spritt vaken.
»Har jag inte jämt och samt sagt åt dig, pojke, att du
aldrig skulle röra den gudeliga boken,» ropade hon och gaf
mig en duktig örfil på vänstra örat och sedan en, som var
ändå duktigare på det högra.
Man påstår ofta, att gamla människor äro svaga, men
de äro nog inte så svaga, som vi tro, för det sved och kliade
i mina kindben efter hennes fingrar, och det sjöng i mina,
öron som i en speldosa.
Nog var farmor gammal, men efter den betan trodde
jag aldrig mer, att hon var svag.
Sedan hon tuktat mig, lade hon Johan Arndt på en?
hylla högt uppe vid taket. Mig kastade hon ned i sängen
igen och sade, att jag skulle somna på eviga fläcken annars
— huu-huu — sade hon för sig själf och nickade bort åt
mäster Erik, som låg hvit och afskalad på en hylla
ofvanför dörren och tittade på mig.
Jag frågade icke hvad farmor menade med sina —
»hu-u-u, hu-u-u».
Om en liten stund kom sömnen smygande så silkeslen?
och tillslöt på nytt farmors ögon. — I detsamma kom den
galna tanken för mig, om jag ändå inte skulle försöka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
