Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
örat och lyssnade och lyssnade. Nej, i dag var det
omöjligt att få honom att tala.
När farmor såg i den boken och vände bladen, då fick
hon veta många goda saker, sa hon. Jag såg också i den
och bläddrade i den och fick icke veta en enda smul.
Jaså — han gjorde skillnad på folk, den lufven. Det
var nog hans mening att ingenting säga mig, för att jag var
liten. Ja, så hängde det ihop Johan Arndt var för hög
för att tala med småpojkar.
Då jag upptäckte det, rann sinnet till på mig. »Jag
skall allt lära dig folkseder jag, du,» ropade jag och ref ur
ett blad. Då ändtligen rasslade det litet i honom.
Så tog jag tag i många blad på en gång och slet och
ryckte i dem, till dess de gingo tvärt af. Nu började det
då att hvina i honom bra nog högt.
»Ja, det är lagom åt dig, Johan, när du inte vill säga
mig hvart Nordlivägen går,» mente jag tro på, ty jag var
riktigt ond på honom.
Men i alla fall så hjälpte det icke det minsta, hur jag
bar mig åt, och hur jag frågade honom. Han sade icke
ett ord.
Nu blef jag ännu mera ond. Jag kastade honom på
marken och började att dunka honom i ryggen med båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
