Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Får jag inte veta det annars då?» sa hon.
»Åh-åh-nej, det kan du allt vara säker på» svarade jag
och runkade på hufvudet, som farmor brukade göra, när
hon riktigt menade allvar. Men Bolla trodde mig icke i
alla fall. Hon var van vid att få höra allt hvad jag visste
utan något tysthetslöfte.
Då runkade jag åter på hufvudet och denna gång så
häftigt, att min toppmössa flög af ett långt stycke nedför
backen.
Då först trodde hon mig, och hon lofvade att vara så
moltyst, att hon inte ville nämna ett andedrag om det till
någon lefvande själ, hvarken hemma i bygden eller på
sätern.
»Men i går rantade du om, att vi hade murat in
katten i stenröset,» sade jag med barsk ton.
Hon hängde en stund med hufvudet, men plötsligt blef
hon morsk.
»Du bad mig icke att hålla mun,» snäste hon och
knyckte på hufvudet flera gånger, så att hennes tre små
gula flätor svängde hit och dit i luften. »Bad du mig tiga
kanske, eller hur?» frågade hon och stod och vred på sig
så morsk som en ungtupp.
Nej, hon hade rätt. Jag hann icke bedja henne, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
