Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, och att jag var ensam, alldeles ensam i den vilda
mörka skogen.
Nu först blef jag rädd riktigt med besked. Jag sprang
af och an och gret och ropade och skrek på mor och farmor.
Då och då föll jag omkull och stötte mig mot stenar
och trädrötter eller skar mig till blods mot klippflisor och
hvassa kvistar. Jag frågade icke efter det, jag bara skrek
och grät. Jag visste knappt längre hvad jag sade eller
gjorde. Jag kände bara ett: en förfärande skräck, som skar
i min hjärna och sammansnörde mitt hjärta.
Det mörknade hastigt, och jag blef allt mera rådvill.
Tufvor, stenar, trädstubbar togo sig ut som hiskeliga djur,
hvilka stodo färdiga att rifva mig i stycken. Rymde jag i
min ångest bort ifrån ett, så störtade jag hals öfver hufvud
rakt på ett annat, som var ändå förfärligare. Öfver allt
var det någonting som grep efter mig, något som nappade
i mina kläder och försökte att hålla mig fast.
Då och då skar forsens dån och skogsbäckens sorl
genom nattens stillhet. Det hördes som bölande, som
jämrande, som gråt och skratt. Där måtte finnas sådana som
sörjde och sådana, som glädja sig för att andra sörja.
Äfven det gjorde mig rädd. Allting ökade min
förskräckelse. Mitt hjärta slog, som ville det springa i tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
