Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att stanna hos mig. Alla benen och hälften af min köttmat
lofvade jag honom. Det skulle han få ett helt år, ja längre
— allt hvad han ville, bara han inte sprang sin väg.
Men det hjälpte icke; han slet och sparkade och till
slut ryckte han sig lös och satte af med sådan fart, att man
kunde tro, att någon hade huggit svansen af honom. Men
han kom tillbaka om igen, gnällde och småskällde emot
mig. Det var något han ville säga, som jag icke förstod.
Då »Säker» alls icke ville gifva sig till tåls hos mig,
hittade jag på, att jag borde följa med honom; jag kraflade
mig upp och linkade efter honom.
Ibland sprang han så långt förut, att jag icke kunde
se honom, men när jag lockade på honom, kom han alltid
tillbaka, hoppade upp på mig, skällde och var mycket glad,
att jag ville komma med.
Men det gick mycket långsamt. Jag var öm och styf
i lederna. Mörkt och ovägadt var det också här midt i
tjocka skogen. Dessutom var min ena sko borta. Min röda
mössa hade jag då i alla fall fått reda på.
Men medan jag kröp och krälade fram genom skogen,
tog en gren fatt i toppmössan och vippade upp med den.
Tofsen hade snärjt sig mellan två kvistar, och den hängde
nu i fria luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
