Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och åto, men då de fingo se mig, kastade de maten ifrån
sig och störtade fram till oss. De trängde sig fram och
ropade öfver hvarandra och skrattade och larmade och ville
se efter, om det verkligen var mig, som »Säker» hade funnit
rätt på inne i djupa skogen, alldeles som om farmor icke
skulle ha vetat hvem jag var. Har någon hört på maken!
Farmor måtte väl känna mig, vet jag.
Då de i alla fall blefvo säkra på, att det var jag,
började de på att ropa och skrika på Per husdräng och den
skara, som följde honom åt. Nu fick vi då höra hur det
låter, när en hop kvinnfolk och småpojkar riktigt på allvar
brukar sina lungor. De skreko och stojade utan gräns och
måtta, ibland alla tillsammans och ibland en och en. Många
höllo för öronen och ropade, att de blefvo stockdöfva af
allt detta otroliga larm.
Till och med sedan Per och hans följe kommit in på
slätten, hojtade och skreko de lika galet och sade, att han
inte skulle leta längre. »Olle är tillrättakommen!» ropade de.
Han blef ilsken till slut och bad dem hålla mun, för
han var inte döf, mente han. Men nu blef det alldeles på
tok. De togo i ring kring honom alla kvinnorna och
småpojkarne och tutade i öronen på honom: »Du skall icke
leta längre, du skall icke leta längre, du Per! Olle är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
