Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut två af sina framtänder. De voro kända öfver hela
socknen och ändå längre bort, hans vackra tänder, påstod han.
Nu stod han där och höll dem i sin högra hand, såg på
dem och svor som en turk.
På alla sätrarne talade man snart nog bara om de
berömda tänderna, som bocken hade slagit ut på Per. En
gammal kvinna — Velgjerd hette hon — upplyste om, att
hon alltid hade trott, att det skulle sluta på det sättet, för
att han hade varit så orimligt stursk öfver dem. Vi ha icke
lof till att vara högmodiga — det är ett fel —, och därför
var detta ett syndens straff öfver Per, sa hon, och alldeles
icke mer än han väl förtjänat.
Då den gamla Velgjerd hade sagt detta några gånger,
började alla de andra kvinnfolken att säga på samma sätt
— »det var just lagom åt Per».
Det var bara en sak, som förundrade henne, sade gamla
Velgjerd, och det var att Per hade fått behålla sina tänder så
länge.
När han nu icke hade mera andelig kraft, än att han
gick och bröstade sig för det att hans framtänder voro
bredare än annat folks, så borde han icke ha fått några
framtänder alls, hvarken breda eller smala. Hade hon fått råda,
sa gamla Velgjerd, så skulle det gått på det viset. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
