Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gravitationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle den sedan fortsatt att snurra runt, till dess
andra betingelser gjort slut därpå.
Varje kropp utövar en viss dragningskraft på
andra. Hos jordiska föremål är denna kraft så
ringa, att vi icke lägga märke till dess
verkningar, men ute i rymden äro förhållandena
annorlunda. Det är denna kraft, som tvingar månen att
ständigt vandra omkring jorden. Och det är
samma väldiga kraft, som driver planeterna i
enorma cirklar omkring vår sol.
Denna dragningskraft, gravitationen, som den
kallas, är naturligtvis störst i närheten av den
himlakropp, av vilken den utövas, och minskar,
efter hand som man avlägsnar sig därifrån. Ja,
man känner tämligen exakt till i vilken grad den
minskar: den minskar omvänt mot kvadraten på
himlakroppens avstånd. Dragningskraften mellan
två himlakroppar är proportionell mot produkten
av deras massor. En stor kropp utövar större
gravitationskraft än en liten.
Solens dragningskraft måste vara större på de
inre planeterna, t. ex; Merkurius och Venus, än
på så avlägsna drabanter som Neptunus och
Pluto. Att Merkurius icke drages in i solen beror
på att dess rörelsehastighet är så stor, att den —
populärt talat — uppväger gravitationen.
Förhållandet med Pluto är detsamma, men eftersom
gravitationen är mindre, behöver
rörelsehastigheten också vara mindre för att en ungefärligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
