Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjärnornas rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatsen, att stjärnan avlägsnar sig från oss. Äro
spektrallinjerna däremot förskjutna åt violett,
anses stjärnan vara på väg mot oss.
Dessa slutsatser bygga på en vetenskaplig sats,
som kallas Dopplers princip och som säger, att de
karakteristiska linjerna i en stjärnas spektrum
förskjuta sig proportionellt mot den
relativa hastigheten i synlinjens
riktning så; att spektrallinjerna förskjutas åt den
violetta sidan av spektrum, om stjärnans avstånd
från jorden minskas, och åt den röda sidan, om
avstådet ökas.
Det är synnerligen enkelt att beräkna
förskjutningshastigheten: om spektrallinjerna visa sig äga
en våglängd, som är t. ex. en hundradels procent
längre än normalt, måste stjärnans hastighet i
riktning från jorden en hundradels procent av
ljuset, d. v. s. 300.000 kilometer: 10.000 = 30
kilometer i sekunden.
Den hastighet, varmed stjärnorna förflytta sig,
tycks i allmänhet hålla sig vid omkring trettio
kilometer. Men detta gäller huvudsakligen stjärnorna
inom vårt eget stjärnsystem. Inom en nebulosa
har varje stjärna sin egenrörelse, samtidigt med
att den tvingas med i systemets rotation. Själva
nebulosan nöjer sig ej med att rotera: om
Dopplers princip håller streck, finns det nebulosor, som
rusa bort ifrån oss med hastigheter, som
överstiga sjutusen kilometer i sekunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
