Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjärnornas rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här ställas vi inför en fråga, som icke kan
förbigås, om den också icke kan
tillfredsställande besvaras: Hur långt kan en nebulösa gå? Hur
stort är världsalltet?
Det går över gränserna för en människas
tankeförmåga att föreställa sig en rymd, som icke
har något slut. Men å andra sidan är det också
omöjligt att fatta, att världsrymden kan ha en
gräns. En gräns, ett hinder, måste ju vara
någonting materiellt, som även detta måste ha ett
slut. Bakom gränsen skulle finnas en ny rymd,
ett nytt tomt rum.
Den som givit oss en fattbar bild av
världsalltet, är Einstein. Han talar om en rymd, som
väl saknar gränser men dock icke är oändlig. Man
tycker, att dessa två egenskaper upphäva
varandra. Men så behöver icke vara fallet. Se på vår
egen jord! Vi kunna fara hur långt som helst på
dess yta, till lands, på vatten eller i luften, utan
att någonsin komma till "världens ände".
Jorden har ur denna synpunkt ingen gräns. Färdas
man tillräckligt långt, kommer man likt
bumerangen tillbaka till utgångspunkten. Men å andra
sidan är jorden icke oändlig, ty hur länge man
än färdas, kommer man ej utöver den geografiskt
givna ytan.
Einstein jämför världsrymden med jordytan.
Ty rymden är liksom jorden en sluten sfär. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
