Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsalltets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna tänka sig utvecklingshistorien så: två
stjärnor ha någon gång under årbillionernas lopp
kommit varandra för nära. Den ömsesidiga
gravitationen har ändrat deras banor, så att de slutligen
kommit att kretsa runt i små cirklar med samma
sida ständigt vända mot grannen. Hur
bestickande denna förklaring än förefaller vara, håller den
dock icke streck inför matematikens vittnesbörd
— och astronomi är och blir i sin högsta form
matematik.
Dubbelstjärnor kunde naturligtvis tänkas ha
ett sådant ursprung i något enstaka fall, men de
kända dubbelstjärnorna äro alltför talrika, för att
deras uppkomst skulle kunna förklaras ur det
tillfälliga mötet mellan två enkla stjärnor.
Om en himlakropp alltigenom består av gas,
kommer dess tyngdpunkt att ligga i centrum,
emedan gaser äro lätta att pressa ihop. Annorlunda
är förhållandet med vätskor, såsom vatten. En
kropp, som består av en med vatten jämförlig
vätska, får ingen masskoncentration mot
medelpunkten utan bibehåller samma massa alltigenom.
Denna kropp får vid rotationen en avplattad form
men bildar ingen starkt utskjutande kant kring
ekvatorn, som fallet är t. ex. med
spiralnebulosorna. Den bildar alltså en ellipsoid.
Rotationshastigheten fortsätter att ökas. Då
inträffar det, att själva ekvatoriallinjen, som
hittills varit cirkelrund, också börjar bli elliptisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
