Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsalltets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterligt sällsynta, att de torde kunna ha
sammanhang med de ytterligt ovanliga fall, då en stjärna
kommit så nära en annan, att den ömsesidiga
gravitationen utövat starkare verkan. Vi känna
nämligen endast ett planetsystem, det vi själva
tillhöra.
Vi veta, att tidvattnet vid världshavens kuster
är att hänföra till månens gravitation. Månen
drar med sig en flodvåg över havet. När den
passerat vidare, så att verkningen av dess
gravitation, avtager, sjunker vågen tillbaka, och ebb
uppstår.
Någonting liknande inträffar på två stjärnor,
när de passera varandra tillräckligt nära men utan
att stöta ihop. Väldiga flodvågor dragas fram
över deras ytor, ja, äro de mycket nära varandra,
bli flodvågorna till flammor eller armar av gas,
störst hos den stjärna, som har mindre täthet.
I denna gas flamma uppstå snart kondensationer.
De största av dessa växa och förtätas, och så
brister hela flamman sönder i flera massor av
växlande storlek. Planeterna ha kommit till.
Dessa nyfödda himlakroppar stå i början
under inflytande av båda stjärnorna och få därför
mycket invecklade banor. Men den främmande
stjärnan avlägsnar sig snart, och då bli
planeterna hänvisade till att kretsa omkring
moderstjärnan.
Sedan börjar en växelverkan mellan solen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
