Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsalltets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planeterna, särskilt de närmast belägna. Hos dem
framkallar solen en stark stormflod, som
bromsar upp rotationshastigheten, samtidigt med att
kontrahenterna drivas i sär. Detta förklarar, att
Venus har mycket låg rotationshastighet och att
Merkurius bromsats in så till den grad, att den
ständigt vänder samma sida åt solen.
Samma krafter bära skuld till att månen
ständigt vänder samma sida mot jorden. Och vad
märkligare är: Månen kommer så småningom att
hejda jordens rotation. De tidvattensvågor, som
ständigt rulla fram i motsatt riktning mot
rotationen, verka som broms. Inverkan är naturligtvis
obetydlig, men man kan med visshet säga, att
jordens rotation en gång varit betydligt hastigare än
nu. Den avtar ständigt, tills den dag kommer —
efter femtio milliarder år — då jorden kommer
att ständigt vända samma sida mot månen. Den
ena sidan får då ständigt månsken, den andra får
aldrig se någon måne. Och från morgon till afton
hinna fyrtiosju av våra nuvarande dygn förflyta.
Hur har månen själv kommit till? Man har
gissat, att den är en främmande himlakropp, som av
någon anledning kommit för nära jorden och
tvungits kretsa omkring oss i evärdeliga tider.
Ja, man har till och med tänkt sig möjligheten
av att vår jord tidigare haft flera månar, vilka
efter varandra dragits in i dess trollkrets och
slutligen kommit jorden så nära, att de en efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
